Som för så många andra har sång och musik varit stora bitar i livet. Till vardags och på fest, ensam i duschen eller i glada vänners lag, nästan aldrig i duschen, har jag gladeligen stämt upp i sång. Men jag har aldrig kunnat ackompanjera mig själv. En av väldigt få saker jag ångrar i livet är att jag aldrig lärde mig att spela ett instrument. Men nu när jag blivit 50+ och suttit i mer eller mindre ensamhet under pandemin så skall jag göra någonting åt det. Jag har skaffat mig en billig keyboard och min första egna notbok.
Alla är vi barn i början och jag har inte bråttom
Alla mina barn spelade olika instrument när de var små och jag har köpt massa notböcker i min dag, men dock aldrig till mig själv. Dessa har försvunnit under årens lopp vid flyttar och när musikintresset har svalnat. Så nu startar jag om på nytt med en notbok som heter Pianobus. Det känns nästan lite löjligt att traggla blinka lilla stjärna, men jag får erkänna att jag känner mig stolt som en tupp när jag sätter den. Det blir till att överraska barnbarnen när jag känner mig lite säkrare, men just nu är det min lilla hemlighet.
Vi får se om biblioteket kommer att växa
Jag känner att jag har startat nåt riktigt bra och jag har redan börjat kika efter fler notböcker att växa in i. Just nu ligger 100 lätta låtar bra till hands men jag är allt bra sugen på att se om jag kan få tag på något klassiskt också. Att kunna framföra något av Mozart, hur kort det än må vara, är ju en dröm som man aldrig vågat tro skulle kunna komma att infrias. Men med lite jäklaranamma och en bra notbok så skall jag allt se till att det blir så.
Det är aldrig försent att börja, oavsett vad det gäller, glöm inte det.