Åtgärdsprogram för världen om jag fick bestämma

Om jag blev diktator över världen skulle jag förmodligen genomföra följande åtgärdsprogram helt oironiskt. OBS att jag naturligtvis fattar att det knappast skulle lösa alla världens problem och att det, öh, utgår från mig själv. Det är liksom lite därför det är en rätt dålig idé med en världsdiktator. Jag har i skrivandet av listan förutsatt att jag har absolut makt att driva igenom alla dessa förslag på internationell skala, men förstås inte att jag är allvetande eller att besluten inte kommer att mötas med ett visst motstånd. Därav vissa diplomatiska formuleringar och alla »forska på…«-punkter. Om jag hade absolut makt över allt skulle jag bara ha en punkt: »Inför Star Trek«.

  • Tillsätt en internationell kommitté för att utreda och föra åtal mot inflytelserika personer i samhället för brott mot mänskligheten. Det bör utredas i vilken utsträckning liberala ideologer, chefer, politiker, riksbankschefer, ekonomer m. fl. var ansvariga (medvetet eller omedvetet, direkt eller indirekt) i andra människors lidande. Hit räknar jag offer för rasism eller sexism, utförsäkringar, förnedrande åtgärder av olika slag, arbetslöshet p.g.a. inflationsdämpningspolitik o.s.v.
  • Utfärda omedelbart personskap med tillhörande rättigheter till alla djurarter som är uppenbart självmedvetna, såsom vissa apor, delfiner, valar med flera. Utgå från existerande forskning.
  • Förbjud val- och delfinfångst och likställ i lag den (och all annan jakt på djur med personskap) med ett överlagt mord på en värnlös människa.
  • Inför drakoniska lagar kring skydd av vildliv och tjuvjakt.
  • Upphäv alla patent och upplös all immaterialrätt utom rätten att erkännas som upphovsperson. Alla immateriella rättigheter tillfaller alla självmedvetna varelser in abstrakt.
  • Expropriera och förstatliga alla företag som fyller samhällsnödvändiga funktioner.
  • Förbjud köp av arbetskraft på annat än privat basis (typ betala grannen för att klippa ens häck).
  • Inför tydliga och allmänt tillgängliga (både tekniskt och intellektuellt) standarder för all teknik.
  • Tvinga Apple och Microsoft att publikt be om ursäkt för sitt skadliga agerande. Likvidera sedan båda företagen.
  • Lagstadga rätt till åtkomst av källkod för hård- och mjukvaruanvändare.
  • Inför ett planetärt rymdprogram med mål att skapa fristående kolonier på andra planeter och att utforska rymden.
  • Inför ett planetärt program för att utforska och kolonisera djuphaven.
  • Avsätt forskning specifikt för att automatisera all nödvändig produktion.
  • Prioritera forskning på långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. Se till att det även forskas på GMO.
  • Inför en planetär plan för utsläpp av växthusgaser och andra miljögifter; inför straffskatter som ser till att de upplevs (effektivt: chockhöj bensin- och flygskatten).
  • Inför fri och gratis vård, utbildning och barnomsorg för alla människor (och de djur som kan uttrycka en sådan önskan).
  • Upprätta ett nätverk för distribution av arbetsuppgifter; inför en plan för arbetsmarknadens avskaffande till dennas förmån.
  • Inför obligatoriskt samhällsarbete en kort period av året i samhällsvitala verksamheter som exempelvis vården.
  • Inför drakoniska djurskyddslagar där det ligger på djurhållare att bevisa att djuren inte lider under sin livstid och att de dör utan smärta, samt att de har möjligheter att utvecklas under sin livstid. Förbjud också avel som försämrar djurens livsförmåga, samt lagstadga en minsta tillåten livslängd som är jämförbar med djurets naturliga livslängd. Effektivt: förbjud all djurhållning större än hobbyskala.
  • Avsätt forskningsmedel för forskning på djur-människa-kommunikation för att ta reda på om det skulle vara möjligt att t.ex. förhandla med djur.
  • Avsätt forskning med mål att framställa barn utanför en livmoder.
  • Utveckla P-piller även för män.
  • Starta upp seriös forskning för att permanent utrota mensvärk som koncept, både i redan existerande människor och på förhand i kommande. Det är inte rimligt att det finns.
  • Avsätt forskningsmedel för förbättring av människor: kan människor göras mer intelligenta eller mer empatiska?
  • Avsätt forskning – både humanistisk och naturvetenskaplig – på att lösa det feministiska problemet på kortast möjlig tid. Att avskaffa det manliga könet på lång sikt är en acceptabel kostnad om det inte kan undvikas.
  • Avsätt också forskning på att lösa resterande globala problem: fattigdom, underutveckling o.s.v. Se till att lokala forskare är i majoritet för sina respektive områden och att de har lokala mandat så att inte beslut tas över huvudet på någon.
  • Stäng Vidarkliniken och förbjud alternativ- och traditionell medicin (men gå igenom och utför forskning för att se om något faktiskt verksamt preparat har missats hittills).
  • Inför lagstadgad sex timmars arbetsdag, med kontinuerliga förkortningar planerade.
  • Bygg affärer som på biblioteksbasis hyr ut nyttiga saker (verktyg, cyklar, växtsticklingar, datorer)
  • Förbjud försäljning av porr med riktiga människor (eller djur).
  • Tillåt distribution, försäljning och innehav av alla former av tecknad eller 3D-animerad porr.
  • Avskaffa (kärn)familjen och dess praktiska rättigheter (typ specifikt föräldrars rätt att fatta vansinniga beslut rörande sina barn).

Världens sämsta årstid

Alla mina kläder klibbar. Mitt hår klibbar. Helt utan förvarning har Sommaren, som jag hatar bortom vett och sans, rivit upp vår gamla överenskommelse. Såhär var det: dagarna (som börjar ohemult tidigt och slutar ohemult sent) skulle tillfalla de flinande, glassätande, solande dårarna som flockas såhär års, så att de kan drälla runt och äta glass, kasta godispapper omkring sig och vara dryga i alldeles för få och ständigt allt fulare och mer neonfärgade kläder. Kvällen tillfaller sedan mig — då kan jag göra aktiviteter som att t.ex. andas, röra mig utomhus eller dricka te. Man kan tycka att det inte är för mycket begärt att få dricka te, men jo, det är det visst.

Fast nu är klockan halv ett. Enligt min möjligen trasiga termometer är det nästan 26 grader inomhus, trots att fönstret stått vidöppet i timmar. Utomhus är det någonstans mellan 22 och 24 grader. Enligt min kropp är det åtminstone fem grader för varmt, för jag känner hur svetten rinner i pannan, ungefär som den brukar göra på kvällarna de gånger när mina skoningslösa föräldrar släpat iväg mig till något (billigt) helveteshål för att »fira« semester. Bara det att nu har jag inte lämnat landet. Istället har medelhavet utfört en överraskningsattack mot mig.

Och till råga på allt tvingas jag stå ut med dårarnas ständiga tjat om hur »fint« vädret är (fint?! när det konstant är i vägen? Är ni på crack? En jävla åskstorm är mindre störande!) och hur de ängsligt bevakar väderprognoserna för att försäkra sig om fortsatt helvetesväder, som ett ständigt hån.

Några pratar om att »men det är ju så kallt på vintern«. Ja, det är sant, det är förjävligt. Men kylan kan man ta sig runt — man kan ha tjocka kläder på sig (vilket suger) och man kan framförallt bara skruva upp elementen. Men sommaren kan man inte skruva ner eller klä sig mot. Jag har provat att bada (vilket jag inte gjort på flera år), jag har provat icke-svarta och kortare kläder, jag har provat att blöta håret med handdukar, att hälla kallvatten över mig o.s.v. Det hjälper aldrig mer än max en kvart. Jag kan ju inte direkt ligga i ett kar med kallvatten hela jävla dagen. Ingenting hjälper mot det klaustrofobiframkallande kladdet som hittar en var man än försöker gömma sig.

När vintern kommer ska jag skratta så jävla gott åt er allihopa. Sen ska jag sabba er värme och skratta ännu mer när ni huttrande drar på er allt ni har i garderoben och med förtvivlan inser att det inte räcker. Ingenstans ska ni vara säkra — inte hemma, inte på bussen, inte i skolan, inte på jobbet, inte på affären.

Nämnde jag förresten att ilska en av de effekter värme har på mig?

Po Tidholm och rättfärdigande av lidande med mer lidande

I dagens kulturupplaga av DN skriver Po Tidholm ett inlägg i den nyligen åter uppblossade debatten om djurindustrin. Huvuddragen i hans argumentation lyder så här: människor som äter alienerat kött tar inte sitt moraliska ansvar, kött borde produceras småskaligt och på ett sätt som tvingar konsumenten att acceptera att det faktiskt är döda djur den äter.

Genom hela texten löper som en parallell röd tråd en berättelse om Tidholms dotter och hennes förhållande till hans hemslakt. Han målar upp det som en viktig del av uppväxtprocessen att komma över sin avsmak inför dödandet av djur, och avslutar, uppenbart lättad, med att konstatera att »Barnen äter [det tillagade köttet] utan vidare frågor. De brukar göra det«. Givetvis, de blir ju uppfostrade till det!

Tidholm fördjupar mot slutet av texten sitt moraliska resonemang runt köttätandet med att mena att den »omsorg« han visat för djuren under deras liv (och vid tillagningen efteråt!) legitimerar dödandet av dem. Hans lösning blir, föga förvånande, en trött önskan om återgång till den småskaliga och ansvarsfulla djurhållningen, instoppat mellan de sedvanliga von oben-kommentarerna om att kött nu minsann procuderas för billigt.

Att kött skulle börja produceras småskaligt igen är förstås möjligt. Men det skulle vare sig göra någon nytta för klimatet, och det skulle knappast gå att upprätthålla den nuvarande köttkonsumtionen världen över. Redan den lösning som Tidholm föreslår framstår alltså som falsk, rent bortsett från hans oärliga försök att framställa någon slags artskillnad mellan sin idealiserade småskaliga djuruppfödning och djurindustrins.

Men även den moral som förespråkas stinker. Dels finns det speciesistiska grundantagandet om människans överlägsenhet och därmed hennes rätt att utnyttja andra djur, men där finns också någon slags skruvad offermoral som går ut på att det är okej att döda andra djur — bara man själv mår dåligt och på så sätt »tar sitt ansvar« medan man gör det. Det är ju självfallet absurt — lammet bryr sig knappast om slaktarens sinnesstämning, det enda som händer är att båda två lider, fast olika mycket och på olika sätt.

De argument som lyfts fram för människans rätt att utnyttja djur för mat är främst att djuren är så denaturaliserade och så hårt avlade att de inte klarar sig själva. De är, med andra ord, konstgjorda av människor. Givetvis spelar det ingen roll; som varelser med medvetande och förmåga att känna smärta är det irrelevant om de är mollusker, får, genmanipulerade människor eller artificiella intelligenser; det hör till deras grundläggande rättigheter att få finnas för sin egen skull och att besparas lidande så långt det över huvud taget är möjligt.

Avslutningsvis ojar sig Tidholm över de »märkliga substitut« vi veganer sätter i oss, detta precis efter ett konstaterande att vi är ohjälpligt »bortom naturen«. Uppenbarligen är kemikalier som framställts i biologiska kemilabb framavlade av människor bättre än kemikalier som framställts för hand i hans skruvade värld.