Tag Archives: spotify

Att veta vem som lurar vem

Efter flera dagars ångest beslutade jag mig för att ge upp min fyra år gamla och ganska sönderfallande Nokiatelefon (ok, man kan ju ringa på den, men ljudet låter ofta rätt förvrängt) och istället köpa en Galaxy Nexus på avbetalning, med motiveringen att om man köper den fetaste Androidtelefonen så borde den kunna fungera ett tag.

Så nu har jag helt plötsligt andra problem, typ att jag måste hålla reda på var det finns eluttag på stan för att kunna ladda upp telefonen om jag skulle gå på promena, eller det faktum att det är omöjligt att hitta en bild som är högupplöst nog att använda som skrivbordsunderlägg på telefonen.

Före mitt köp spenderade jag rätt mycket tid med att i detalj räkna på vilket abonnemang jag skulle ha, om och vilken dataplan o.s.v. Jag fyllde flera papper med beräkningar av SMS-kostnader, minuttaxor och uppringningsavgifter. I fredags gick jag så till den lokala Teliabutiken och väntade i en halvtimme på att alla gubbarna över 50 före mig skulle lyckas förklara sina problem mer ingående än »den funkar inte när jag kopplar in den i datorn« för den stackars personalen.

Till slut lyckades jag få veta det jag ville veta (frånsett hur Telia vet om man fuskar och använder IP-telefoni fast man inte får, för det kunde ingen svara på), och gick hem och räknade lite till. Jag kom fram till att jag skulle få ännu lite billigare telefonande om jag bytte till telia max 25 utan en dataplan (jag ringer alltså kanske 20 minuter i månaden och skickar ungefär 100 SMS, så kostnaden är inte speciellt hög ändå).

Jag sov på saken (eller ok, sov inte på saken) och bestämde mig för att köpa telefonen. Jag hade äntligen lurat krånglopolet! Äntligen hade jag lyckats räkna ut de objektivt billigaste abonnemangsavgifterna. Trodde jag. Det enda jag hade att oroa mig för var telefonen.

Sedan mitt fösta katastrofala köp av en iPod Photo (som i praktiken var så hårdvarubuggig att den var oanvändbar – men enligt Apple var det inte en bugg utan en »funktion«) hade jag levt efter maximen att ingen hårdvarupryl är värd mer än fyra tusen, max (undantaget datorer som man köper i delar). Speciellt ingen som man har så lite kontroll över som en telefon.

Klockan halv elva, en halvtimme efter öppningstiden igår kom jag till Teliabutiken och började förklara mitt ärende. Jag skrev på en fullmakt att de fick avsluta mitt Tele2-abonnemang, och sen skulle vi teckna mitt nya abonnemang istället. Personen i butiken frågade om jag ville ha max 25 surf, och jag förklarar att jag inte ville ha surftillägget på 69 kronor i månaden eftersom den inbyggda dataplanen duger. Personalen ser ut som om jag är helt från vettet och försöker förklara att »det alltid är bra att ha en surf [!]«.

Till slut förstår hon nog att jag har tolkat abonnemangsuppgifterna annorlunda än hon, och vi lyckas gräva oss fram till tabellen jag tittat på. Det visar sig att det längst ner finns en rad för dataplan som jag tolkat som att den gäller samtliga abonnemang (jag hävdar fortfarande att det inte var helt tydligt) inte gällde för samtliga abonnemang, utan bara för ett av dem. Budskapet sjunker in långsamt: jag har inte lurat krånglopolet. Krånglopolet har lurat mig.

När jag skriver under kontraktet känns det som att jag använder mitt blod som bläck. Jag suckar kanske lite för högt, för personalen frågar om jag är nervös. Jag svarar att det är klart att jag är, och förklarar min maxim om att köpa dyra saker. Hon tittar åter igen på mig som om jag vore från vettet och frågar hur jag då ska kunna köpa hus i framtiden. Jag bryr mig inte om att svara att ett hus kan man knappast tappa i toaletten eller upptäcka att det inte kan spela helt vanliga oggar eller för den delen något alls utan iTunes ett sämpigt och jättefult program som hela tiden kraschar.

Senare får jag förklarat för mig att det ingår tolv månaders Spotify också, och att jag sedan om jag inte tackar nej får fortsätta betala 99 kronor i månaden. Jag försöker förklara på ett diplomatiskt sätt att jag hatar Spotify och absolut inte tänker använda det, men får svaret att jag inte kan tacka nej nu (oklart vad »nu« betyder, om det är i »i gratisperioden« eller »i affären«).

Men jag är rätt nöjd med telefonen. Den funkar t.o.m. med mitt minst sagt exotiska uppstyrningssystem i Emacs, vilket betyder att jag för första gången på flera år har en fickkalender.