I find your lack of »serious business« disturbing

När jag var liten brukade min mamma säga att ett skämt inte är ett skämt om det inte är roligt för båda parterna. Hon är lågstadielärare, och det var förmodligen något hon sa till sina elever också. Alla som någonsin gått i lågstadiet vet ju att mobbning lätt kan gömma sig bakom en tunn fernissa av »skoj«. Säkert framstår det som skoj också — från mobbarens synvinkel. Från offrets är det blodigt allvar, en återkommande manöver för att säkerställa skolgårdshierarkin.

På internet finns det en idéströmning som är centrerad runt något de kallar för »lulz«¹. »Lulz« kan sammanfattas som ett lättsamt, skämtsamt sinnelag, och kan vara en motivation att göra saker (»I did it for teh lulz«). »Lulz« ställs mot »serious business«, som är ett (över-)allvarligt, okreativt, sinnelag där allt tas på enormt allvar.

Jag tror inte att dikotomin »lulz«/»serious business« är fruktbar. Istället tror jag att varje uttalande innehåller en aspekt av »lulz« och en aspekt av »serious business«, och att detta är viktigt att tänka på. Ett skämt kan både vara roligt och förmedla ett förtryckande budskap på samma gång, och det kan för all del finnas humor även i allvar. Ta till exempel den gamla arkivfilmen om »diskoteksdöden«, där en reporter allvarligt talar om hur musikbranschen kraschar på grund av alla diskotek som öppnar, den framstår som hysteriskt kul i dagens kontext.

Kanske framför allt kan skämt användas för att inkludera och exkludera. Humor sker inte i ett vakuum, inte utanför alla hierarkier och hackordningar, och att säga »men jag bara skojade« kan aldrig vara en ursäkt! Visst kan man skoja om allt — med rätt publik och rätt vinkel.

Nu menar jag så klart inte att lösningen på alla problem är mera polis, hårdare censur och längre batonger. Min poäng är helt enkelt att om man beter sig som en skitstövel så är man en skitstövel, oavsett om man »skämtade« eller inte. Att sen försöka framställa denna skitstövlighet som något positivt är bara korkat. En »frihet« att vara taskig mot alla är inte direkt något jag känner att jag vill kämpa för, även om den kallas »yttrandefrihet«.

1. jag hatar dessa begrepp djupt och innerligt på grund av den smitta de bär med sig, och jag använder de inåtvända gåsögonen som staket för att hålla dem instängda så att de inte smiter ut och infekterar resten av texten. [↩]