E-boksläsare, DRM och ryktena p-bokens död

Fredrik Strage skriver i DNs På stan-blogg om de nyligen lanserade (och hårt marknadsförda) e-boksläsarna att

[han] känner en lika stark kärlek till böcker – oavsett om de är hundörade pocketar eller exklusiva kalvskinnsband – som [han] känner en motvilja mot att ersätta dem med något som liknar en Gameboy.

Här är det värt att fråga sig om vi verkligen kan betrakta dessa mobila enheter som ersättare för pappersböcker. Otvivelaktigt marknadsförs de så, men frågan är om det inte är ett lönlöst företag.

En stor del av upplevelsen av en bok bygger ju på saker som inte kan (eller bör!) digitaliseras; lukt, känsla hos papperet, det faktum att boken nöts (eller inte är nött), att man kan se på boken hur mycket man har kvar, att man kan bläddra fram och tillbaka och ändå se båda sidorna — och så vidare.

Därmed inte sagt att det är dumt eller onödigt med e-boksläsare, bara att de kanske inte borde kallas »bokläsare«. Jag tänker mig snarare en användning liknande den hos PADDs i Star Trek, som en ersättare för tillfälliga utskrifter eller text som man läser främst för textens skull, snarare än för upplevelsen. T.ex. skulle de kunna bli väldigt användbara för att läsa (och korrigera) sina- och andras uppsatser och texter, eller för att ta med sig andras blogginlägg på bussen.

Däremot finns det anledning att jämföra e-bokens tillblivelse med den digitaliserade musiken. Den kanske största skillnaden är att medan musik började lagras som mp3:or mestadels spontant så är e-boken ett projekt framdrivet av en industri. Detta märks inte minst på att nästan alla böcker som kan köpas är kopieringsskyddade från början, medan det inte ens finns en standard för att kopieringsskydda mp3:or.

Det viktigaste med detta är att avsaknad av kopieringsskydd blev normen: när musikindustrin och hårdvarutillverkarna började inse den nya marknadens potential så var ramarna redan satta, och de var satta långt bort från var de ville ha dem.

Så är inte fallet med e-böcker. De är istället något som till stor del basuneras ut från industrin, och även om det givetvis finns högvis med icke-kopieringsskyddade böcker att piratkopiera så säljs så gott som alla läsare med stöd för DRM från början.

Detta är inte bara dåligt för att DRM är dåligt i sig, utan också för att de samtida e-boksformaten garanterat kommer att åldras och bytas ut, och till slut kommer vi att ha en hel massa e-böcker som är väldigt svåra att läsa. För att inte tala om de formatkrig som garanterat kommer att uppstå.

Med andra ord tror jag inte att Strage behöver oroa sig för pappersbokens död inom de närmsta hundra åren åtminstone. Det är inte ens säkert att e-boken överlever sin jungfrufärd, så klantigt som industrin lanserar den.