Bortom kakrecepten och vägbeskrivningarna

De flesta filsystem och användargränssnitt idag är starkt baserade på hierarkier; bilderna på katter ligger i mappen »katter«, som ligger i mappen »bilder«, som ligger i mappen »Mina dokument«, som — ja och så vidare. Samma sak gäller för många menysystem.

Detta uppmuntrar till ett tänkande som är mycket likt vägbeskrivningar eller kakrecept; »jag går hit och så går jag dit och så gör jag så och då händer det där«. Datoranvändningen ritualiseras helt enkelt, användaren tvingas in i ett tänkande som är väldigt konstlat, vilket knappast förbättrar datorernas dåliga rykte som lådor fulla av svart magi.

En bättre utplockning av data skulle fungera mer som musikspelaren xmms2 hanterar sitt musikbibliotek. Till exempel skulle jag kunna säga »add artist:”Sopor Aeternus & The Ensemble of Shadows” AND timesplayed<1« för att hitta hittills ospelade låtar av artisten Sopor Aeternus & The Ensemble of Shadows. Syntaxen är förvisso lite klumpig, men det är mycket närmare hur jag faktiskt tänker än det tidigare exemplet med katterna.

Det hela kunde dessutom underlättas med att mitt inmatningsprogram hjälpte till att fylla i eller komplettera, och kanske genom att samtidigt demonstrera vad min nuvarande fråga matchade runtom. T.ex skulle jag kunna skriva, i exemplet med katten, »search type:images depicts:cat described-as:cute«, för att få en lista (eller ett galleri!) av alla bilder föreställande söta katter.

Men det här är knappast tillräckligt. Tänk om jag skulle vilja redigera bilderna istället? Tänk om jag ville göra ett galleri av dem och skicka till en vän? Eller, för all del, eposta dem?

För detta behövs sätt att definiera ett språk för att tala om vad som ska göras med bilderna. Jag måste få en metod att tala om för min dator vad jag menar när jag säger att jag vill göra ett »galleri« av bilderna.

När jag sen väl har gjort det så vill jag kunna fortsätta tala om dessa gallerier, kanske i andra sammanhang. Kanske vill jag säga att ett »semesterkollage« är ett galleri med alla bilder för en given tidsperiod som beskrivs av »semesterbilder«, plus en hälsning.

Om något av detta ska fungera måste vi släppa Unix, åtminstone på en hög nivå. Och, i synnerhet, vi måste släppa textfobin. Båda dessa tendenser finns; GNU/Linux-distributioner som Ubuntu bygger på lager efter lager av abstraktioner (även om många av dem är kassa!), och vi ser kommandoraden återvända i sökmotorer, både Google och Wolfram Alpha, i adressfält i webläsaren och i snabbfunktionsprogram i t.ex. OS X.