Alla mina kläder klibbar. Mitt hår klibbar. Helt utan förvarning har Sommaren, som jag hatar bortom vett och sans, rivit upp vår gamla överenskommelse. Såhär var det: dagarna (som börjar ohemult tidigt och slutar ohemult sent) skulle tillfalla de flinande, glassätande, solande dårarna som flockas såhär års, så att de kan drälla runt och äta glass, kasta godispapper omkring sig och vara dryga i alldeles för få och ständigt allt fulare och mer neonfärgade kläder. Kvällen tillfaller sedan mig — då kan jag göra aktiviteter som att t.ex. andas, röra mig utomhus eller dricka te. Man kan tycka att det inte är för mycket begärt att få dricka te, men jo, det är det visst.

Fast nu är klockan halv ett. Enligt min möjligen trasiga termometer är det nästan 26 grader inomhus, trots att fönstret stått vidöppet i timmar. Utomhus är det någonstans mellan 22 och 24 grader. Enligt min kropp är det åtminstone fem grader för varmt, för jag känner hur svetten rinner i pannan, ungefär som den brukar göra på kvällarna de gånger när mina skoningslösa föräldrar släpat iväg mig till något (billigt) helveteshål för att »fira« semester. Bara det att nu har jag inte lämnat landet. Istället har medelhavet utfört en överraskningsattack mot mig.

Och till råga på allt tvingas jag stå ut med dårarnas ständiga tjat om hur »fint« vädret är (fint?! när det konstant är i vägen? Är ni på crack? En jävla åskstorm är mindre störande!) och hur de ängsligt bevakar väderprognoserna för att försäkra sig om fortsatt helvetesväder, som ett ständigt hån.

Några pratar om att »men det är ju så kallt på vintern«. Ja, det är sant, det är förjävligt. Men kylan kan man ta sig runt — man kan ha tjocka kläder på sig (vilket suger) och man kan framförallt bara skruva upp elementen. Men sommaren kan man inte skruva ner eller klä sig mot. Jag har provat att bada (vilket jag inte gjort på flera år), jag har provat icke-svarta och kortare kläder, jag har provat att blöta håret med handdukar, att hälla kallvatten över mig o.s.v. Det hjälper aldrig mer än max en kvart. Jag kan ju inte direkt ligga i ett kar med kallvatten hela jävla dagen. Ingenting hjälper mot det klaustrofobiframkallande kladdet som hittar en var man än försöker gömma sig.

När vintern kommer ska jag skratta så jävla gott åt er allihopa. Sen ska jag sabba er värme och skratta ännu mer när ni huttrande drar på er allt ni har i garderoben och med förtvivlan inser att det inte räcker. Ingenstans ska ni vara säkra — inte hemma, inte på bussen, inte i skolan, inte på jobbet, inte på affären.

Nämnde jag förresten att ilska en av de effekter värme har på mig?