Marx vs. Äkta människor

I SVTs sci-fi-dramasatsning Äkta människor ser världen ut ungefär som vår – frånsett en detalj. De har androider (»hubotar«) som kan göra nästan all det som människor kan. Serien är definitivt sevärd, och jag kommer att hålla så tunt med spoilers som möjligt i denna text för de som ännu inte sett den.

Fördelen med att vara nörd inom flera områden är att dessa ibland överlappar, och skapar fantastiska möjligheter till vidare studier. Ett typiskt sådant exempel är marxistisk teori och Äkta människor. Det visar sig nämligen att införandet av människoliknande robotar väcker många spännande frågor med marxistisk teori. Men först, innan jag börjar, en varning. Dels kan jag inte garantera att min läsning av Marx är korrekt, dels är det inte ens säkert att man kan applicera en marxistisk analys – som är specifik för kapitalismen – på en ekonomi som innehåller så stora delar androider.

Låt mig börja med att introducera några viktiga begrepp, mycket kort. I Kapitalet är ett centralt koncept värde, med vilket Marx menar det som gör att man kan byta två helt olika varor mot varandra, d.v.s. det som är samma i båda varorna. Och värde är definierat som mänskligt arbete – det som gör att jag kan byta en säck guld mot en dator är att både säcken guld och datorn är resultat av produktivt (d.v.s. inte bortslösat) mänskligt arbete.

Genast får vi här ett problem. Är en androids arbete värdeskapande? Om vi betraktar en android som vilken industrimaskin som helst så är svaret ett rungande nej. Varför? Dels av tekniska skäl, men kanske främst för att kapitalismen och kapitalrelationen är en relation mellan människor. Om man tillät maskiners arbete att vara värdeskapande skulle man kunna ha ett kapitalistiskt samhälle där den huvudsakliga relationen var mellan kapitalister och deras maskiner, vilket verkar uppenbart absurt.

Men denna fråga diskuteras även ingående i Äkta människor, i princip från första början. Borde androider betraktas som sentienta varelser med rättigheter, eller som maskiner man kan äga? Svaret på frågan får stor relevans för vår analys. Om vi antar att androider har rättigheter, och att de liksom mänskliga arbetare betraktas som ägare av sin egen arbetsförmåga och säljer sitt arbete på en arbetsmarknad, då får vi ett samhälle som är mycket likartat det vi har nu.

Ur ett marxistiskt perspektiv skulle androiderna i detta samhälle i princip vara människor. Vi kan förstås gissa oss till att de skulle hamna lite annorlunda på ett socialt plan (jämför t.ex. rasism), men deras förhållande till det ekonomiska systemet skulle vara i princip detsamma som ditt och mitt: de skulle arbeta precis som du och jag, och när de kom hem skulle de behöva ladda istället för att äta och sova.

Men det finns två viktiga ekonomiska skillnader mellan androider och människor. För det första så »äter« de bara en typ av vara (el), och för det andra så har de ett mycket lägre behov av vila. Det faktum att androider bara konsumerar en typ av mat gör att det förmodligen är lättare att sänka deras löner relativt människornas (alternativt höja deras levnadsstandard).

Medan priset måste sänkas på jättemånga varor (skördetröskor, gödsel…) för att sänka priset på livsmedel för människor, är allt som behövs för att en androids lön ska räcka mycket längre ett lägre elpris. Man kan tänka redan tänka sig splittringen mellan människoarbetarna och androidarbetarna. Lägg till detta på konflikter kring olika längder på arbetsdagar – för någon som inte behöver sova åtta timmar om dagen är förmodligen en tolv timmars arbetsdag betydligt rimligare än för oss av kött och blod.

Låt oss nu gå tillbaka till vårt antagande att androider tillskrivs ägandet av sin egen arbetsförmåga. Förmodligen är det inte så ett samhälle med androider kommer att se ut. Vad händer alltså med den kapitalistiska produktionen vid introduktionen av androider?

Vi kan anta att det finns en stark önskan från enskilda kapitalister att ersätta sina mänskliga arbetare med köpta androider. Androider är rimligen billigare i drift (de behöver ingen lön alls), strejkar aldrig och är allmänt mer pålitliga.

Detta pekar mot en stor möjlighet till kris: antingen måste alla människor skolas om till arbeten som androider inte kan sköta (med en eventuell fortsatt kapprustning och minskande mänsklig arbetsmarknad), eller så kraschar hela det ekonomiska systemet (för hur ska någon kunna köpa något om alla är arbetslösa?). Notera hur mycket detta påminner om vår egen situation, för övrigt.

När Marx diskuterar maskiner som arbetar så menar han att maskinerna innehåller en konstant mängd värde (nämligen det samlade mänskliga arbete som krävdes för att bygga dem och alla deras komponenter – ner till järnmalmen), vilken de överför jämnt på de föremål de tillverkar allt eftersom de slits. Man kan tänka det som att exempelvis en industribakmaskin smular ner små små delar av sig själv i brödet den bakar, allteftersom den slits och behöver lagas eller bytas ut.

Detta innebär att det värde en android överför när den arbetar med något är det arbete som krävdes för att bygga, programmera och utveckla androiden. Om vi antar att det är androider som monterar androider så innebär det att det värde som finns i en android är det värde som krävdes för att bygga de första androiderna (de som människor byggde), samt för att producera programmeringen för varje enskild android (om vi antar att det görs av människor).

Om vi går ännu längre och antar att androider även kan programmera (ett inte helt orimligt antagande) så får vi en mycket snårig sitation. Det värde som finns i varje android är det allt snabbare krympande värde som användes för att programmera och bygga de androider som användes för att bygga de första androiderna som kunde bygga androider.

Mängden mänskligt arbete – och därmed också värde – i varje android är med andra ord minskande, vilket betyder att androiderna med största sannolikhet i marxistiska termer säljs skyhögt över sitt värde (eftersom de de facto är så gott som gratis). Eller med andra ord: vårt analytiska ramverk bryter samman, och det ekonomiska systemet kan rimligen inte längre kallas kapitalistiskt.

Den något förvånande slutsatsen är med andra ord att den snabbaste vägen till kapitalistisk kollaps inte verkar gå genom ett revolutionärt erkännande av androiders rättigheter (något som sannolikt skulle vara oerhört omvälvande rent socialt och förmodligen inte komma utan kamp), utan tvärt om genom att deras rättigheter inte erkäns, samtidigt som deras förmågor närmar sig mänskliga. Frågan är bara om ett dylikt tekno-feodalistiskt system skulle vara bättre (jag gissar på nej).

5 thoughts on “Marx vs. Äkta människor

  1. Först en liten kommentar om elpriset: Elpriset är inte så jättemycket enklare än matpriset. Visst, matpriset kan sönderdelas i skördetröskor, spannmål och så vidare. Men elpriset kan sönderdelas i rotorblad, stål, solpaneler, kablar och så vidare.

    Men vad jag egentligen skulle kommentera: Om vi nu tillskriver maskiner rätten till frukten av sitt eget arbete kan de ju tjäna pengar. Om de kan tjäna pengar kan de investera. Om de kan investera kan de bli kapitalister. Det vore verkligen en spännande situation, och säger mycket om varför folk är så negativa till att tillskriva robotar rätten till frukten av sitt arbete.

  2. Om sönderdelningen av el/matpris: ja, det är sant, men resultatet av elproduktion är fortfarande el, och det finns egentligen inte kulturella skillnader på samma sätt som med mat, i och med att människor äter/gillar att äta olika saker. Mat är ju däremot något som mycket mer sällan förekommer i abstrakt form lika tydligt. Men visst, jag håller med om att jag kanske överdrev skillnaden.

    Om robotkapitalister: Ja, det är ju rimligt. Fast varför skulle det vara mer kontroversiellt med robotkapitalister än mänskliga kapitalister?

  3. Ja, du har rätt med elpriserna. I stand corrected. Robotkapitalister: Jag tror att 1) Robotkapitalister är hänsynslösare och 2) människor har ett intresse av att hålla kapitalet hos människor, precis som män har ett intresse av att hålla kapitalet hos män och vita har ett intresse av att hålla kapitalet hos vita.

  4. Ja, detta håller jag med om, och det är en av de aspekter av humanismen jag har så svårt för (att den helt enkelt på något sätt ÄR antropocentrism på ett oerhört korkat sätt). Förmodligen skulle det ske någon sorts proteströrelse mot robotkapitalister (jmfr. myterna om rika judar spridda av icke-judar).

Comments are closed.