När jag gick i högstadiet och det var skolval så var jag inte jättepolitisk. Man skulle möjligen kunna beskriva mig som en vänsterorienterad socialliberal med oproportionerligt stort intresse för upphovsrätt (d.v.s. en piratpartist om något), och i den mån mina vänner hade någon politisk orientering så var den ungefär likartad. När det var omröstning om euron skrev jag »yen« på röstsedeln i protest och lämnade därmed skolans enda ogiltiga röst.
Det fanns en annan sak, förutom upphovsrättsfrågor, vi också var ense om, jag och mina kamrater i högstadiet. Och det var vår fascination för kristdemokraterna. Vi kunde inte för våra liv förstå hur det kunde finnas ett kristet parti. Förekomsten av kristna ö.h.t. fyller mig faktiskt fortfarande med en viss ångest, men det är inget mot hur jag känner inför kristdemokrater. Oftast brukar jag bara låtsas om att de inte finns, speciellt inte i riksdagen. Jag menar, det finns politiker som tror på att det finns en övernaturlig kraft som har en plan för våra liv och de sitter och bestämmer över våra liv!
Ibland bryts dock mitt självbedrägeri. Ett bra exempel på detta är Lennart Sacrédeus artikel på SvD Brännpunkt.
Lennart argumenterar för att den egentliga anledningen till att det finns de som är emot tvångssterilisering av personer med transsexualism är att de vill konspirera mot den binära könsuppdelningen och införa »ett tredje kön«. För, eh, det är ju den enda rimliga förklaringen.
Själva argumentationen i artikeln går ungefär såhär: vi har ett av Gud givet binärt könssystem, om vi tillåter kvinna-till-man-transsexuella att »byta kön« (mer om detta förvirrande begrepp senare) utan att sterilisera dem så kommer detta att uppluckras. Och dessutom innebär denna »halva« övergång att transsexualismen inte var »äkta«.
Notera hur man-till-kvinna-transsexuella helt saknas från argumentationen, trots att steriliseringskravet rör även dem. Notera också hur sammanblandningen mellan ett eventuellt kirurgiskt ingrepp och ett juridiskt ingrepp (bytet av en variabel på ett papper) här medvetet blandas ihop.
Anledningen till att Sacrédeus argumentation inte håller är:
- Argumentet hanterar inte ö.h.t. man-till-kvinna-övergångar, och det är inte klart hur det skulle översättas, eftersom infrysta spermier är alienerade från personen på ett helt annat sätt. Även om man hänger upp en persons kön enbart på huruvida de har en livmoder eller inte så översätter det garanterat inte till huruvida jag har spermier i frysen från ett »tidigare liv« eller inte.
- Det är verkligen inte självklart varför just förekomsten av en fungerande livmoder skulle vara en primär könsmarkör på något sätt. Det skulle kunna markeras med en uppsjö andra attribut (förekomst av skägg, beteende, hållning, yttre könsorgan, vad det står i passet o.s.v.).
- Om målet är att upprätthålla den binära könsdikotomin så är det inte uppenbart varför män som föder barn skulle bryta den. En graviditet är en förhållandevis kort period av en persons liv, och detta queera läckage skulle alltså innebära en mycket kort störning i könsdikotomin, om någon (jag tänker att gravidmagen kan passera som t.ex. en ölmage).
- Givet punkt 2. och 3. måste argumentet om att en kvinna-till-man-transsexuell som vill kunna bli gravid inte skulle vara transsexuell »på riktigt« betraktas som mycket misstänkt. Om det går att passera för andra så kan man säkerligen passera även för sig själv. Dessutom: om man skulle upptäcka att man hett längtar efter att bli steril för att komplettera sin övergång så kan man ju göra ingreppet senare. Detta borde dessutom vara att föredra, eftersom steriliseringen inte kan ångras.
- Vilka politiska intentioner som vi vänsterbloggare, oppositionspolitiker med flera egentligen har bakom våra resonemang om att steriliseringskravet borde avskaffas så stämmer de inte nödvändigtvis överens med de hos enskilda personer med transsexualism. I klartext: bara för att jag vill bomba den binära könsuppdelningen åt helvete så betyder inte det att alla personer med transsexualism delar denna åsikt, och än mindre att de är utskickade av en internationell konspiration som någon sorts kamikazepiloter.
- Fuck den binära könsuppdelningen, det är hög tid att den dör ändå. Det finns personer som är födda med ett kön som är tvetydigt, och dessutom finns det länder som redan nu tillåter tre kön.
- Fuck även kristdemokraterna. Det är hög tid att de (som parti) dör!
Vi i blogosfären räds inte en belysning av kristdemokraternas konservativa idioti i hela dess ful(l)het och bredd. Däremot blir jag sjukt illamående av allt tal om att frågan skulle vara så »komplex«. Det är mycket enkelt: ni har fel och vi har rätt. Skärp er.
Utöver detta känner jag att det är jävligt äckligt att andra människors genitalier diskuteras på debattsidan i en svensk dagstidning. Dessutom är det äckligt att det läggs någon sorts bevisbörda på personer med transsexualism att bevisa att de är »på riktigt« och inte bara har fått ett ryck (varför man nu skulle få det).
Disclaimer: jag är inte jättevan vid att debattera i frågor om transsexualism, och jag är inte helt säker på att jag har hela terminologin på plats. Jag har också försökt att vara så språkligt respektfull som möjligt, men det är möjligt och t.o.m. troligt att jag missat detta på vissa ställen och vill redan i förväg be om ursäkt för detta. Skriv en kommentar så fixar jag! De enda som ska känna sig förolämpade av denna text är kristdemokrater och deras anhängare är tanken.
När jag gick i högstadiet och det var skolval så var jag inte jättepolitisk. Man skulle möjligen kunna beskriva mig som en vänsterorienterad socialliberal med oproportionerligt stort intresse för upphovsrätt (d.v.s. en piratpartist om något), och i den mån mina vänner hade någon politisk orientering så var den ungefär likartad. När det var omröstning om euron skrev jag »yen« på röstsedeln i protest och lämnade därmed skolans enda ogiltiga röst. Det fanns en annan sak, förutom upphovsrättsfrågor, vi också var ense om, jag och mina kamrater i högstadiet. Och det var vår fascination för kristdemokraterna. Vi kunde inte för våra liv förstå hur det kunde finnas ett kristet parti. Förekomsten av kristna ö.h.t. fyller mig faktiskt fortfarande med en viss ångest, men det är inget mot hur jag känner inför kristdemokrater. Oftast brukar jag bara låtsas om att de inte finns, speciellt inte i riksdagen. Jag menar, det finns politiker som tror på att det finns en övernaturlig kraft som har en plan för våra liv och de sitter och bestämmer över våra liv! Ibland bryts dock mitt självbedrägeri. Ett bra exempel på detta är Lennart Sacrédeus artikel på SvD Brännpunkt. Lennart argumenterar för att den egentliga anledningen till att det finns de som är emot tvångssterilisering av personer med transsexualism är att de vill konspirera mot den binära könsuppdelningen och införa »ett tredje kön«. För, eh, det är ju den enda rimliga förklaringen. Själva argumentationen i artikeln går ungefär såhär: vi har ett av Gud givet binärt könssystem, om vi tillåter kvinna-till-man-transsexuella att »byta kön« (mer om detta förvirrande begrepp senare) utan att sterilisera dem så kommer detta att uppluckras. Och dessutom innebär denna »halva« övergång att transsexualismen inte var »äkta«. Notera hur man-till-kvinna-transsexuella helt saknas från argumentationen, trots att steriliseringskravet rör även dem. Notera också hur sammanblandningen mellan ett eventuellt kirurgiskt ingrepp och ett juridiskt ingrepp (bytet av en variabel på ett papper) här medvetet blandas ihop. Anledningen till att Sacrédeus argumentation inte håller är: Argumentet hanterar inte ö.h.t. man-till-kvinna-övergångar, och det är inte klart hur det skulle översättas, eftersom infrysta spermier är alienerade från personen på ett helt annat sätt. Även om man hänger upp en persons kön enbart på huruvida de har en livmoder eller inte så översätter det garanterat inte till huruvida jag har spermier i frysen från ett »tidigare liv« eller inte. Det är verkligen inte självklart varför just förekomsten av en fungerande livmoder skulle vara en primär könsmarkör på något sätt. Det skulle kunna markeras med en uppsjö andra attribut (förekomst av skägg, beteende, hållning, yttre könsorgan, vad det står i passet o.s.v.). Om målet är att upprätthålla den binära könsdikotomin så är det inte uppenbart varför män som föder barn skulle bryta den. En graviditet är en förhållandevis kort period av en persons liv, och detta queera läckage skulle alltså innebära en mycket kort störning i könsdikotomin, om någon (jag tänker att gravidmagen kan passera som t.ex. en ölmage). Givet punkt 2. och 3. måste argumentet om att en kvinna-till-man-transsexuell som vill kunna bli gravid inte skulle vara transsexuell »på riktigt« betraktas som mycket misstänkt. Om det går att passera för andra så kan man säkerligen passera även för sig själv. Dessutom: om man skulle upptäcka att man hett längtar efter att bli steril för att komplettera sin övergång så kan man ju göra ingreppet senare. Detta borde dessutom vara att föredra, eftersom steriliseringen inte kan ångras. Vilka politiska intentioner som vi vänsterbloggare, oppositionspolitiker med flera egentligen har bakom våra resonemang om att steriliseringskravet borde avskaffas så stämmer de inte nödvändigtvis överens med de hos enskilda personer med transsexualism. I klartext: bara för att jag vill bomba den binära könsuppdelningen åt helvete så betyder inte det att alla personer med transsexualism delar denna åsikt, och än mindre att de är utskickade av en internationell konspiration som någon sorts kamikazepiloter. Fuck den binära könsuppdelningen, det är hög tid att den dör ändå. Det finns personer som är födda med ett kön som är tvetydigt, och dessutom finns det länder som redan nu tillåter tre kön. Fuck även kristdemokraterna. Det är hög tid att de (som parti) dör! Vi i blogosfären räds inte en belysning av kristdemokraternas konservativa idioti i hela dess ful(l)het och bredd. Däremot blir jag sjukt illamående av allt tal om att frågan skulle vara så »komplex«. Det är mycket enkelt: ni har fel och vi har rätt. Skärp er. Utöver detta känner jag att det är jävligt äckligt att andra människors genitalier diskuteras på debattsidan i en svensk dagstidning. Dessutom är det äckligt att det läggs någon sorts bevisbörda på personer med transsexualism att bevisa att de är »på riktigt« och inte bara har fått ett ryck (varför man nu skulle få det). Disclaimer: jag är inte jättevan vid att debattera i frågor om transsexualism, och jag är inte helt säker på att jag har hela terminologin på plats. Jag har också försökt att vara så språkligt respektfull som möjligt, men det är möjligt och t.o.m. troligt att jag missat detta på vissa ställen och vill redan i förväg be om ursäkt för detta. Skriv en kommentar så fixar jag! De enda som ska känna sig förolämpade av denna text är kristdemokrater och deras anhängare är tanken.
“Däremot blir jag sjukt illamående av allt tal om att frågan skulle vara så »komplex«. Det är mycket enkelt: ni har fel och vi har rätt. Skärp er. “
Så känner jag för det mesta när jag debatterar med (antagligen nyfunna) meningsmotståndare numera, vare sig det handlar om köttätande, politik eller genusrelaterade frågor. Det är ju verkligen inte så komplext som folk vill påstå. Det är endast ett skyddsnät för att stävja sitt dåliga samvete för att äta kött ett tag till, behålla sin konservativa världsåskådning etc. Det finns liksom ingen som helst respekt för de individer det påverkar och skadar under denna så otroligt vääääääärdefulla betänketid. Djur lider, alltså äter man inte kött. Den där kroppen tillhör inte mig, alltså ska jag skita i hur den (dess funktioner) ser ut. Man kan påstå att det finns en gråskala och småsaker att lägga märke till och ta i beaktning, men i slutändan är det principiellt som du säger. Vi har rätt, de har fel. Det är inte svårare än så.