Normkritik, queer och högeravvikelser

Jag läser Kajsa Ekis Ekmans bok Varat och varan, och en av de saker jag uppskattar mest är hur den ständigt kängar till det som Ekman kallar lite provocerande (för er postmodernister) för »den postmoderna vänstern«. Det är lite oklart vad hennes egen inställning är till queerteorin, men som jag uppfattar det så är det inte hela teorin som sådan som kritiseras utan hur den används av vissa (kvasi-) teoretiker.

För det råder inga tvivel om att queerteorin har en hyfsat radikal bakgrund, och givetvis kan den användas för vettiga analyser också. Problemet är bara att den är lite som ett skitfarligt verktyg på vilket säkerhetsmekanismen gått sönder (eller för programmerare: lite som programmeringsspråket C). Farligheten ligger just i fokuset på normer (vilket, precis som i fallet med skitfarliga verktyg eller C, också är källan till kraftfullheten).

Det är nämligen så att man kan hamna precis hur snett som helst om man enbart håller sig till att studera normer. Ett (överdrivet och tillrättalagt) exempel: det är jävligt normbrytande att vara sjukt nerknarkad och bete sig som ett as. Alltså är det radikalt att vara sjukt nerknarkad och bete sig som ett as. Alltså borde vi börja starta en rörelse som ser till att så många som möjligt är sjukt nerknarkade och beter sig som as så att alla normer om mänskligt beteende löses upp.

Och det är ju inte en så jävla bra analys direkt. Det som har hänt är att flera viktiga punkter för analysen har försvunnit:

  • hur (re-)produceras normerna?
  • i vems intresse produceras normerna?
  • på vilket sätt förtrycker normerna en grupp?
  • på vilket sätt samverkar normerna med övriga medel för förtryck (ekonomi, infrastruktur o.s.v.) och med övriga förtryckssystem?
  • rent kvantitativt, hur många drabbar normerna?
  • vad skulle effekten av normernas upphävande vara och i vems intresse? Sker det en samhällelig utveckling? Vartåt?
  • upphävs verkligen normerna genom ett återagerande av det »förbjudna« beteendet?

Eller för att sammanfatta: normkritiken ersätter inte (och utgör inte) en maktkritik i sig. Att vara onormal är inte nödvändigtvis ett förtryck bara för att förtryckta grupper ofta står i konflikt med normer! Att det till exempel inte är så väl ansett för en man att köpa sex gör inte att vi kan utropa sexköp till en subversivt normbrytande handling.

Dessutom är det inte säkert att normen faktiskt bryts i och med upprepandet av det börbjudna beteendet – det beror på hur normerna produceras. Det är därför så mycket av det som passerar för queerteori eller normkritik numera mest framstår som desperata relativiseringar, liberala dumheter och rena högeravvikelser.

Jag misstänker för övrigt att det kommer att komma fler kommentarer ur Varat och varan. Som allra minst tänkte jag publicera mina favoritcitat ur boken när jag är klar med den.