Det har blivit dags att fortsätta min skärskådning av telefonens funktion som samhällets standardkommunikationsmedel. I det första inlägget lanserade jag allmänna begrepp och diskuterade synkron kontra asynkron kommunikation, samtidighet och vad detta innebär. Nu tänkte jag istället fokusera på rent tekniska aspekter, framförallt av mobiltelefoner.
Automatisering, sortering, framtidsmöjligheter
En viktig egenskap hos en kommunikationsmetod är hur den går att automatisera. Många av oss behandlar stora mängder med information varje dag, och då gäller det att vi kan utveckla verktyg för att hantera den. Själv får jag t.ex. flera hundra epostmeddelanden varje dag.
Tack vare att dessa epostmeddelanden är avslutade kommunikationshändelser så kan jag med en kombination av datakraft och rutiner dela upp- och hantera informationen. En första sållning görs av en mängd datorprogram som plockar ut mail som garanterat inte är akuta: nyheter, inlägg på e-postlistor och så vidare.
På så sätt kan jag koncentrera mig på de viktiga mailen, som jag sedan snabbt kan skumma igenom för att se om det finns något som omedelbart måste hanteras. Resten av alla mail hamnar i en »läs senare«-korg (eller läses inte alls om jag bedömer dem vara ointressanta – den absoluta merparten hamnar här!), och jag kan sen läsa dem när jag har tid och ork.
Det här är ett förfarande som är omöjligt om mailen vore strömmar så som telefonkommunikation är – eftersom man inte vet innehållet innan man är mitt i det. Telefonkommunikation är också röstbaserat, och datorer är än så länge mycket dåliga på att förstå röstkommandon, och det kommer att ta mycket lång tid innan vi kan implementera samma typer av automatiserade filtrerings- och sorteringsmekanismer för röst som vi idag bara har för text. Och tänk då var vi kommer att befinna oss i utvecklingen av textbearbetningsverktyg då!
Ett sista stort problem med telefonkommunikation som koncept är att telefonsamtal varken loggas eller är sökbara, vilket gör att man måste spara ner allt intressant från dem i antingen ett internt minne (hjärnan) eller i ett externt (en lapp, kalendern, datorn), till skillnad från epost som är omedelbart sökbart även för gigantiska datamängder.
GSM är en tjugo år gammal standard – och det märks
Mer specifikt för mobiltelefoner så kan man notera att mobilindustrin och deras kartell GSMA har förvaltat det ansvar de har gentemot alla miljarder mobiltelefonanvändare på ett uselt sätt i underhållet av standarderna för mobiltelefonkommunikation. Här är några exempel:
- standarden är 20 år gammal, så även kryptot och säkerhetssystemet
- GSM-systemets fundamentala osäkerhet har varit känd sedan 1994
- standarden utvecklas av en företagskartell utan något vidare intresse för att utvecka systemet eftersom
- det skulle visa att de klantade sig när de utformade GSM och
- det knappast leder till marknadsfördelar och kanske framförallt eftersom
- alla ändå använder deras system.
- det finns färdiga maskiner för att knäcka GSM att köpa – tillgängliga både för organiserade brottslingar och för underrättelsetjänster
- man kan säga åt GSM-telefoner att självförstöra utan någon som helst autenticering – allt som behövs är en pirat-GSM-basstation, vilken man kan bygga av standardiserade dataradiokomponenter
- det är mycket enkelt att sätta upp system som upptäcker om man är på piratsändare, men ingen bryr sig om att göra det
- få telefoner telefoner varnar om information skickas okrypterat – de kan göra det, men SIM-korten kan säga åt telefonen att inte visa det, och alla större operatörer har den inställningen påslagen – här luktar konspiration!
- GSM är fundamentalt knäckt: det går att avlyssna godtyckligt, bryta in i konversationer o.s.v.
- A5/3, det nya, »säkra« kryptot som teleoperatörerna ännu inte har uppgraderat till i stor utsträckning är också knäckt
I nästa inlägg kommer jag att diskutera begreppet krånglopol, som bloggaren Fredrik Edin har lanserat. Utifrån det kommer jag att diskutera mobiltelefonmarknadens modus operandi.