Jämfört med andra företag har Arla en särställning, och då menar jag inte det faktum att de i stora delar av Sverige har nära nog monopol på mjölk och andra mejerivaror. Det jag tänker på är att deras framträdande position som intresseorganisation och propagandaorgan.
Genom varje tänkbart medium vräker de ut sin starkt ideologiserade bild av hur deras varor produceras och om mjölkens (odokumenterade!) underverkningar. De driver kampanjer riktade till lågstadieelever, och släpps t.o.m. in med sin »information« i skolan. Vem har inte sett »mjölk är kool«-automaterna i sin matsal som liten? Föräldrar skräms med FUD och får veta att »mjölk ger starka barn«. Uppenbarligen är mjölk, liksom kött, objektivt, och då får man göra vad man vill.
På baksidan av mjölkpaketen ser Arla till att trycka riktad reklam. På mellanmjölken finns knep och lustiga »naturfakta« för barn, som ofta kompletteras med uppmaningar att söka upp Arlas hemsidor på nätet, där de kan bedriva reklam riktad till barn hur mycket de vill. På minimjölken istället horoskop, eftersom det tydligen är vad minimjölksdrickarna vill ha.
De vertikalintegrerar också propagandasystemet genom att också föreslå recept på hemsidan Arlaköket. Och dessa recept bara råkar innehålla ungefär tre gånger så många mejeriprodukter som rimligen borde behövas.
Arlaideologin kan sammanfattas såhär: mjölk innehåller kalcium, det är nyttigt och viktigt för barn (och andra). Mjölk är »naturligt« och främjar en god närmiljö (med »öppna landskap«) och korna som producerar mjölken är glada och nöjda med sina liv.
Mjölkens nyttoverkningar är knappast ett vetenskapligt faktum, men vad som däremot är helt klart är att man klarar sig utmärkt utan att äta mjölkprodukter. Korna för knappast en hälften så idyllisk tillvaro som den som beskrivs i reklamen — de lever långt under sin potentiella livslängd innan de slaktas, och stora delar av sitt liv spenderar de inomhus.
Jämfört med andra företag har Arla en särställning, och då menar jag inte det faktum att de i stora delar av Sverige har nära nog monopol på mjölk och andra mejerivaror. Det jag tänker på är att deras framträdande position som intresseorganisation och propagandaorgan.
Genom varje tänkbart medium vräker de ut sin starkt ideologiserade bild av hur deras varor produceras och om mjölkens (odokumenterade!) underverkningar. De driver kampanjer riktade till lågstadieelever, och släpps t.o.m. in med sin »information« i skolan. Vem har inte sett »mjölk är kool«-automaterna i sin matsal som liten? Föräldrar skräms med FUD och får veta att »mjölk ger starka barn«. Uppenbarligen är mjölk, liksom kött, objektivt, och då får man göra vad man vill.
På baksidan av mjölkpaketen ser Arla till att trycka riktad reklam. På mellanmjölken finns knep och lustiga »naturfakta« för barn, som ofta kompletteras med uppmaningar att söka upp Arlas hemsidor på nätet, där de kan bedriva reklam riktad till barn hur mycket de vill. På minimjölken istället horoskop, eftersom det tydligen är vad minimjölksdrickarna vill ha.
De vertikalintegrerar också propagandasystemet genom att också föreslå recept på hemsidan Arlaköket. Och dessa recept bara råkar innehålla ungefär tre gånger så många mejeriprodukter som rimligen borde behövas.
Arlaideologin kan sammanfattas såhär: mjölk innehåller kalcium, det är nyttigt och viktigt för barn (och andra). Mjölk är »naturligt« och främjar en god närmiljö (med »öppna landskap«) och korna som producerar mjölken är glada och nöjda med sina liv.
Mjölkens nyttoverkningar är knappast ett vetenskapligt faktum, men vad som däremot är helt klart är att man klarar sig utmärkt utan att äta mjölkprodukter. Korna för knappast en hälften så idyllisk tillvaro som den som beskrivs i reklamen -- de lever långt under sin potentiella livslängd innan de slaktas, och stora delar av sitt liv spenderar de inomhus.
Pingback: Företag vi hatar, del ett: Arla foods « Jobjörn Folkesson