Jag deltar, något perifert, i studiecirkeln runt Det stundande upproret som några av mina favoritbloggar (copyriot, Tusen pekpinnar och Guldfiske) har dragit igång. Tyvärr är jag väldigt dålig på att läsa svåra politiska texter, så jag har svårt att tro att jag kommer att skriva några bra slutsatser här.

Däremot påminde följande rader mig om den (a)sociala webben i allmänhet och Facebook i synnerhet:

“I AM WHAT I AM” är inte bara en lögn, en simpel reklamkampanj, utan en militär kampanj, ett stridsrop mot allt som finns mellan varanden, mot allt diffust som är i omlopp, allt som osynligt länkar samman, allting som förhindrar den totala avskärmningen. Mot allt som får oss att existera och förhindrar att hela världen inte överallt känns och ser ut som en motorväg, en nöjespark, eller som den nya staden: uttrakad, utan passion. Ett välordnat , tomt, fruset rum, där ingen rör sig utom registrerade kroppar, molekylära samlingar och rena varor.

Vad är spotifieringens mål om inte att allt ska se ut som en motorväg eller en nöjespark? Vad är meningen med spotifieringen om inte att begränsa, sätta tak på, varufiera och registrera?

Jag deltar, något perifert, i studiecirkeln runt Det stundande upproret som några av mina favoritbloggar (copyriot, Tusen pekpinnar och Guldfiske) har dragit igång. Tyvärr är jag väldigt dålig på att läsa svåra politiska texter, så jag har svårt att tro att jag kommer att skriva några bra slutsatser här. Däremot påminde följande rader mig om ...