Jag tycker mycket om science fiction. Efter en del övertalande blev jag övertygad om att börja titta på Battlestar Galactica. Hittills har jag sett de första tre avsnitten av säsong ett, och »miniserien« på tre timmar, utifrån dem tänker jag börja mig på en någorlunda försiktig jämförelse mellan Battlestar Galactica (BSG) och Star Trek: Voyager.
Till att börja med så är de båda serierna helt olika subgenrer till science fiction. BSG är någon slags postapokalyptisk mörker-sci-fi, medan Voyager och resten av Star Trek är en postkapitalistisk utopi. Meningen med Voyager och Star Trek rent generellt verkar snarare ha varit att ge en hoppfull bild av ett progressivt samhälle (även om eh, rymdfederationen inte direkt verkar vara demokratisk), medan meningen med BSG snarare verkar vara att producera ett sci-fi-drama. Detta får förstås konsekvenser för eventuella politiska budskap: BSG är exempelvis inte tillnärmelsevis så feministisk som Voyager är i sina bästa stunder.
Både Galactica och Voyager är militärskepp, men de är det på olika sätt. Kapten Janeway på Voyager är mycket för att vara vän med alla och växlar mellan en förtrolig farmor-roll och en stenhård kaptensroll i de få sammanhang då det faktiskt behövs. Galactica däremot är ett stenhårt militärt styrt skepp, med stenhård disciplin, även om de till skillnad från Voyager också har en civil regering.
Det är också olika vilka egenskaper som framställs som värdefulla i de olika serierna. Jag har fått för sig att många trekkies är ingenjörer, och om man tittar på åtminstone Voyager så är det inte så konstigt. Det är nämligen oftast någon av skeppets ingenjörer (eller doktorn) som räddar dagen genom en sinnrik uppfinning eller upptäckt.
I BSG däremot är det oftast militära egenskaper som räddar dagen. Disciplin, förmåga att lyda order man inte håller med om, god strategi och stridsfärdigheter som pilotförmågor eller skarpskytte är det som oftast tycks fungera.
Faktum är att den enda vetenskapsman som syns ombord, Baltar, snarare är en parodi än en riktig karaktär. Som BSGs motsvarighet till Jar Jar Binks driver han runt och agerar ut en högerkristens nidbild av en ateist — han ljuger för precis alla, hittar på pseudovetenskapliga förklaringar på rutin (möjligen är detta ett hån mot Star Treks extremt tunna pseudovetenskap) och har dessutom en riktigt dryg personlighet. Allt medan han i ständigt återkommande hallucinationer förnekar all sorts övernaturlighet, inklusive gud.
BSGs rymd- och stridssystem känns dock mycket mer genomtänkt än de i Star Trek. Skepp fortsätter flyga när man stänger av motorerna, det är svårt att hitta andra skepp i rymden (speciellt om de är avslagna) och det är jävligt lätt och helt livsfarligt att göra hål i rymdskepp, istället för att de har någon slags magiska sköldar som man kan hamra på i evigheter. De skjuter också riktiga projektiler, och inte någon slags mystisk laser. Detta görs att strider avgörs genom faktiska färdigheter och strategi, snarare än att man skickar någon typ av magisk strålning genom någon parabol någonstans.
De har också tänkt på datasäkerheten på ett sätt som de inte alls har i Star Trek, där de har trådlösa datakanaler öppna vid alla tillfällen, även vid strid, och där hela rymdskepp enkelt slås ut genom några »Borg encryption codes«. På Galactica låter de därför medvetet bli att aktivera trådlös datakommunikation vid kritiska tillfällen, och undviker att nätverka sina system på skeppet för att de inte ska bli hackade eller matas med malware. Hur man i Star Trek tänkte när man hade ofantliga, svindyra skepp som lätt slås ut genom datasystemen övergår mitt förstånd.
Det enda jag riktigt störde mig på med BSGs rymdfysik är gravitationen, som verkar uppstå helt gratis från ingenstans, t.o.m. i de små fighterplanen, som är så små att det bara får plats en person i dem! Det hela blir ännu mer uppenbart töntigt med tanke på att de faktiskt har skepp med centrifugalgravitation med i serien. Å andra sidan är detta något som snart sagt all annan rymd-sci-fi har problem med.
Förutom detta så har jag stora problem med designen av cylonernas skepp. De är helt otroligt jättefula.
Om jag fick önska något inför kommande BSG-avsnitt så är det mindre intriger på skeppen, större variation och lite mer fokus på vetenskapande. Hittills har de i princip inte gjort några uppfinningar överhuvudtaget, fast de är i trängande behov av att veta mer om cylonerna.
Detta är typ enbart Baltars fel förstås, men man kan ju tycka att de borde ha någon mer där med något annat än bara en militär utbildning. Jag önskar också att kameran slutar fara omkring i fula slängiga rörelser och helt omotiverat zooma in och ut helt plötsligt. Det är sjukt störigt. Men min största oro är att de halvt synliga religiösa undertonerna ska bli det som serien tar fasta på. Det skulle kunna förstöra serien helt.
Jag tycker mycket om science fiction. Efter en del övertalande blev jag övertygad om att börja titta på Battlestar Galactica. Hittills har jag sett de första tre avsnitten av säsong ett, och »miniserien« på tre timmar, utifrån dem tänker jag börja mig på en någorlunda försiktig jämförelse mellan Battlestar Galactica (BSG) och Star Trek: Voyager.
Till att börja med så är de båda serierna helt olika subgenrer till science fiction. BSG är någon slags postapokalyptisk mörker-sci-fi, medan Voyager och resten av Star Trek är en postkapitalistisk utopi. Meningen med Voyager och Star Trek rent generellt verkar snarare ha varit att ge en hoppfull bild av ett progressivt samhälle (även om eh, rymdfederationen inte direkt verkar vara demokratisk), medan meningen med BSG snarare verkar vara att producera ett sci-fi-drama. Detta får förstås konsekvenser för eventuella politiska budskap: BSG är exempelvis inte tillnärmelsevis så feministisk som Voyager är i sina bästa stunder.
Både Galactica och Voyager är militärskepp, men de är det på olika sätt. Kapten Janeway på Voyager är mycket för att vara vän med alla och växlar mellan en förtrolig farmor-roll och en stenhård kaptensroll i de få sammanhang då det faktiskt behövs. Galactica däremot är ett stenhårt militärt styrt skepp, med stenhård disciplin, även om de till skillnad från Voyager också har en civil regering.
Det är också olika vilka egenskaper som framställs som värdefulla i de olika serierna. Jag har fått för sig att många trekkies är ingenjörer, och om man tittar på åtminstone Voyager så är det inte så konstigt. Det är nämligen oftast någon av skeppets ingenjörer (eller doktorn) som räddar dagen genom en sinnrik uppfinning eller upptäckt.
I BSG däremot är det oftast militära egenskaper som räddar dagen. Disciplin, förmåga att lyda order man inte håller med om, god strategi och stridsfärdigheter som pilotförmågor eller skarpskytte är det som oftast tycks fungera.
Faktum är att den enda vetenskapsman som syns ombord, Baltar, snarare är en parodi än en riktig karaktär. Som BSGs motsvarighet till Jar Jar Binks driver han runt och agerar ut en högerkristens nidbild av en ateist -- han ljuger för precis alla, hittar på pseudovetenskapliga förklaringar på rutin (möjligen är detta ett hån mot Star Treks extremt tunna pseudovetenskap) och har dessutom en riktigt dryg personlighet. Allt medan han i ständigt återkommande hallucinationer förnekar all sorts övernaturlighet, inklusive gud.
BSGs rymd- och stridssystem känns dock mycket mer genomtänkt än de i Star Trek. Skepp fortsätter flyga när man stänger av motorerna, det är svårt att hitta andra skepp i rymden (speciellt om de är avslagna) och det är jävligt lätt och helt livsfarligt att göra hål i rymdskepp, istället för att de har någon slags magiska sköldar som man kan hamra på i evigheter. De skjuter också riktiga projektiler, och inte någon slags mystisk laser. Detta görs att strider avgörs genom faktiska färdigheter och strategi, snarare än att man skickar någon typ av magisk strålning genom någon parabol någonstans.
De har också tänkt på datasäkerheten på ett sätt som de inte alls har i Star Trek, där de har trådlösa datakanaler öppna vid alla tillfällen, även vid strid, och där hela rymdskepp enkelt slås ut genom några »Borg encryption codes«. På Galactica låter de därför medvetet bli att aktivera trådlös datakommunikation vid kritiska tillfällen, och undviker att nätverka sina system på skeppet för att de inte ska bli hackade eller matas med malware. Hur man i Star Trek tänkte när man hade ofantliga, svindyra skepp som lätt slås ut genom datasystemen övergår mitt förstånd.
Det enda jag riktigt störde mig på med BSGs rymdfysik är gravitationen, som verkar uppstå helt gratis från ingenstans, t.o.m. i de små fighterplanen, som är så små att det bara får plats en person i dem! Det hela blir ännu mer uppenbart töntigt med tanke på att de faktiskt har skepp med centrifugalgravitation med i serien. Å andra sidan är detta något som snart sagt all annan rymd-sci-fi har problem med.
Förutom detta så har jag stora problem med designen av cylonernas skepp. De är helt otroligt jättefula.
Om jag fick önska något inför kommande BSG-avsnitt så är det mindre intriger på skeppen, större variation och lite mer fokus på vetenskapande. Hittills har de i princip inte gjort några uppfinningar överhuvudtaget, fast de är i trängande behov av att veta mer om cylonerna.
Detta är typ enbart Baltars fel förstås, men man kan ju tycka att de borde ha någon mer där med något annat än bara en militär utbildning. Jag önskar också att kameran slutar fara omkring i fula slängiga rörelser och helt omotiverat zooma in och ut helt plötsligt. Det är sjukt störigt. Men min största oro är att de halvt synliga religiösa undertonerna ska bli det som serien tar fasta på. Det skulle kunna förstöra serien helt.
Federationen är visst demokratisk. De har en framvald President och en civil regering, och ett parlament med representanter från alla medlemsvärldar. Starfleet är dock inte demokratisk, precis som the Fleet inte är det. Faktum är att The Twelve Colonies och The United Federation of Planets verkar ha ganska lika uppbyggnad.
På BSG är det väl förresten inte så att man “låter bli att aktivera” trådlös datakommunikation? Man har det inte, punkt slut. Vad gäller nätverkade datorer vet du bättre än jag att om det inte finns något sätt att hacka dem om man inte kan komma åt dem. I ett avsnitt du inte sett ännu sätter de faktiskt ihop ett par datorer för att få mer processing power, men på något sätt – inteleporterade nanorobotar eller? – hackar the Cylons dem ändå.
Nja, alltså de har ju någon typ av datalänk som de använder för att sända röstmeddelanden (de refererar till den som »wireless«), men vid minst ett tillfälle slår de av den och blinkar morsekod istället.
Synd att de tydligen tar denna dataparanoia för långt, det hade varit kul med rymdkrig på flera nivåer, både med kulor och med systematiska dataintrång.