Det finns två saker som folk brukar bli förvånade över när jag som »vänsterextremist« diskuterar politik; dels är det att jag inte älskar LO-facken av princip, dels att jag inte är mot frihandel.
Nog för att det känns som att den bild som finns av att vara »vänster« är mycket av en halmgubbe, men låt mig svara ändå, angående LO först. Meningen med en fackförening är att organisera arbetare i kampen för bättre arbetsförhållanden, och att utgöra en organisatorisk grund rent allmänt. Vad facket säger att de gör eller vad facket har gjort historiskt är mer eller mindre ointressant. Ett fack som inte kämpar utifrån medlemmarnas och klassens intressen är värdelöst. Om facket dessutom tar ställning mot klassens och medlemmarnas intressen — ja, då är det direkt farligt.
Återstår då bara att förklara frihandeln. Här kommer jag att luta mig tillbaka på Marx On The Question of Free Trade.
Vanliga argument för frihandel är att det skulle skapa individuell frihet och demokrati, men kanske framförallt att det leder till effektivare produktion. Om man envisas med att odla jordgubbar i Sibirien kommer man snart att bli utkonkurrerad på världsmarknaden, eftersom ens jordgubbar blir extremt dyra p.g.a. alla värmeanläggningar och växthus som man måste använda.
Eller ja, man skulle ha blivit utkonkurrerad om alla hade fattat sina ekonomiska beslut baserat på pris. I verkligheten utanför de ekonomiska modellerna fungerar det ju som bekant något annorlunda.
Marx besvarar detta argument, mest i förbigående:
[…] we are told that free trade would create an international division of labor, and thereby give to each country the production which is most in harmony with its natural advantage.
You believe, perhaps, gentlemen, that the production of coffee and sugar is the natural destiny of the West Indies.
Two centuries ago, nature, which does not trouble herself about commerce, had planted neither sugar-cane nor coffee trees there.
Många liberaler (och även andra, som rimligen borde veta bättre) pratar om att fri marknad är lika med individuell frihet och »demokrati« (vad nu det betyder). Men vems frihet är friheten i frihandel? Marx igen:
Do not allow yourselves to be deluded by the abstract word freedom. Whose freedom? It is not the freedom of one individual in relation to another, but the freedom of capital to crush the worker.
[…] To sum up, what is free trade, what is free trade under the present condition of society? It is freedom of capital. When you have overthrown the few national barriers which still restrict the progress of capital, you will merely have given it complete freedom of action.
Marx undviker också att fastna i den tramsiga frihandel kontra protektionism-debatten, genom att konstatera att
the protectionist system is nothing but a means of establishing large-scale industry in any given country, that is to say, of making it dependent upon the world market, and from the moment that dependence upon the world market is established, there is already more or less dependence upon free trade. Besides this, the protective system helps to develop free trade competition within a country. Hence we see that in countries where the bourgeoisie is beginning to make itself felt as a class, in Germany for example, it makes great efforts to obtain protective duties. [min kursivering]
Här kan man förstås även ana en intressekonflikt mellan den enskilde kapitalisten, det nationella kapitalet och kapitalistklassen. Debatten mellan protektionism och frihandel är med andra ord en debatt mellan olika kapitalister. Att som kommunist ta ställning i den vore att ta ställning till en av två av sina fiender.
Marx är också mycket noga med att påpeka detta:
Do not imagine, gentlemen, that in criticizing freedom of trade we have the least intention of defending the system of protection. One may declare oneself an enemy of the constitutional regime without declaring oneself a friend of the ancient regime.
Att frihandel skulle leda till ekonomisk utjämning på en global skala är givetvis trams som bara en ekonom rimligen kan tro på:
If the free-traders cannot understand how one nation can grow rich at the expense of another, we need not wonder, since these same gentlemen also refuse to understand how within one country one class can enrich itself at the expense of another.
Men, nu när jag har bemött och förlöjligat (eller snarare låtit Marx möta och förlöjliga) de vanliga argumenten för frihandel, varför är jag fortfarande inte emot? Marx själv säger sig vara för frihandel därför att
[…] in general, the protective system of our day is conservative, while the free trade system is destructive. It breaks up old nationalities and pushes the antagonism of the proletariat and the bourgeoisie to the extreme point. In a word, the free trade system hastens the social revolution. It is in this revolutionary sense alone, gentlemen, that I vote in favor of free trade.
Frihandeln intensifierar klassmotsättningarna och förstör de idiotiska nationsgränserna, den förflyktigar allt fast och profanerar allt heligt. Detta är något som tilltalar mig som revolutionär. Jag vill ha en snabb, ständig förändring. Tanken att man skulle kunna slå fast kulturer och värna dem mot förändring är mig avskyvärd.
Det finns två saker som folk brukar bli förvånade över när jag som »vänsterextremist« diskuterar politik; dels är det att jag inte älskar LO-facken av princip, dels att jag inte är mot frihandel.
Nog för att det känns som att den bild som finns av att vara »vänster« är mycket av en halmgubbe, men låt mig svara ändå, angående LO först. Meningen med en fackförening är att organisera arbetare i kampen för bättre arbetsförhållanden, och att utgöra en organisatorisk grund rent allmänt. Vad facket säger att de gör eller vad facket har gjort historiskt är mer eller mindre ointressant. Ett fack som inte kämpar utifrån medlemmarnas och klassens intressen är värdelöst. Om facket dessutom tar ställning mot klassens och medlemmarnas intressen -- ja, då är det direkt farligt.
Återstår då bara att förklara frihandeln. Här kommer jag att luta mig tillbaka på Marx On The Question of Free Trade.
Vanliga argument för frihandel är att det skulle skapa individuell frihet och demokrati, men kanske framförallt att det leder till effektivare produktion. Om man envisas med att odla jordgubbar i Sibirien kommer man snart att bli utkonkurrerad på världsmarknaden, eftersom ens jordgubbar blir extremt dyra p.g.a. alla värmeanläggningar och växthus som man måste använda.
Eller ja, man skulle ha blivit utkonkurrerad om alla hade fattat sina ekonomiska beslut baserat på pris. I verkligheten utanför de ekonomiska modellerna fungerar det ju som bekant något annorlunda.
Marx besvarar detta argument, mest i förbigående:
[…] we are told that free trade would create an international division of labor, and thereby give to each country the production which is most in harmony with its natural advantage.
You believe, perhaps, gentlemen, that the production of coffee and sugar is the natural destiny of the West Indies.
Two centuries ago, nature, which does not trouble herself about commerce, had planted neither sugar-cane nor coffee trees there.
Många liberaler (och även andra, som rimligen borde veta bättre) pratar om att fri marknad är lika med individuell frihet och »demokrati« (vad nu det betyder). Men vems frihet är friheten i frihandel? Marx igen:
Do not allow yourselves to be deluded by the abstract word freedom. Whose freedom? It is not the freedom of one individual in relation to another, but the freedom of capital to crush the worker.
[…] To sum up, what is free trade, what is free trade under the present condition of society? It is freedom of capital. When you have overthrown the few national barriers which still restrict the progress of capital, you will merely have given it complete freedom of action.
Marx undviker också att fastna i den tramsiga frihandel kontra protektionism-debatten, genom att konstatera att
the protectionist system is nothing but a means of establishing large-scale industry in any given country, that is to say, of making it dependent upon the world market, and from the moment that dependence upon the world market is established, there is already more or less dependence upon free trade. Besides this, the protective system helps to develop free trade competition within a country. Hence we see that in countries where the bourgeoisie is beginning to make itself felt as a class, in Germany for example, it makes great efforts to obtain protective duties. [min kursivering]
Här kan man förstås även ana en intressekonflikt mellan den enskilde kapitalisten, det nationella kapitalet och kapitalistklassen. Debatten mellan protektionism och frihandel är med andra ord en debatt mellan olika kapitalister. Att som kommunist ta ställning i den vore att ta ställning till en av två av sina fiender.
Marx är också mycket noga med att påpeka detta:
Do not imagine, gentlemen, that in criticizing freedom of trade we have the least intention of defending the system of protection. One may declare oneself an enemy of the constitutional regime without declaring oneself a friend of the ancient regime.
Att frihandel skulle leda till ekonomisk utjämning på en global skala är givetvis trams som bara en ekonom rimligen kan tro på:
If the free-traders cannot understand how one nation can grow rich at the expense of another, we need not wonder, since these same gentlemen also refuse to understand how within one country one class can enrich itself at the expense of another.
Men, nu när jag har bemött och förlöjligat (eller snarare låtit Marx möta och förlöjliga) de vanliga argumenten för frihandel, varför är jag fortfarande inte emot? Marx själv säger sig vara för frihandel därför att
[…] in general, the protective system of our day is conservative, while the free trade system is destructive. It breaks up old nationalities and pushes the antagonism of the proletariat and the bourgeoisie to the extreme point. In a word, the free trade system hastens the social revolution. It is in this revolutionary sense alone, gentlemen, that I vote in favor of free trade.
Frihandeln intensifierar klassmotsättningarna och förstör de idiotiska nationsgränserna, den förflyktigar allt fast och profanerar allt heligt. Detta är något som tilltalar mig som revolutionär. Jag vill ha en snabb, ständig förändring. Tanken att man skulle kunna slå fast kulturer och värna dem mot förändring är mig avskyvärd.
Jag håller visserligen med dig om allt du skriver i den här artikeln och om jag skulle välja mellan »fri«-handel och »protekt«-ionism så blir valet det första, men det är inte ett val jag kan göra eller ens bry mig om. Du säger själv såhär: »Debatten mellan protektionism och frihandel är med andra ord en debatt mellan olika kapitalister. Att som kommunist ta ställning i den vore att ta ställning till en av två av sina fiender.« Sen gör du det direkt själv!
Min andra poäng är enklare, att mycket ofri kapitalistgynnande ondska görs i frihandels namn (utan att ha något med frihandel att göra och oftast är motsatsen till frihandel). Exempel: patentavtal och annan IP-smörja.
När Johan Norberg drar sina totala halmdocksargument för frihandel så är det knappast dig och mig han argumenterar mot, utan det är ingen. Han bor i sin egen värld. Kapitalet kommer välja det som passar kapitalet just den dagen, om det så råkar falla under »konservativism« ena dagen eller motsatta »liberalism« andra.