Anna-Lena Lodenius, känd bl.a. för ett intensivt hat mot den utomparlamentariska vänstern, har nu skrivit ett insinuant blogginlägg om den fackliga konflikten på Berns. Här tänkte jag skriva om den påföljande diskussionen, snarare än vad som stod i inlägget. För den som är intresserad av det rekommenderar jag Salkas inlägg om saken.

I de kommentarer som följer på inlägget sågas Lodenius genomgående från alla möjliga olika håll; både LS-anslutna och från andra fack. De flesta är, med tanke på inläggets tal om »maffiametoder« och »utpressning« förvånande sakliga, förutom ett par-tre i början så går de flesta inlägg igenom punkter där Lodenius har fel, eller där hon förbisett saker.

Till exempel påpekar de att blockaden skedde efter att Berns bröt förhandlingarna, och att den var lagligt varslad. Samt att de avskedade erbjöds återanställning om de lämnade facket, i praktiken ett försök att undergräva föreningsrätten (hallå, alla ledarskribenter som gråter över Lars Vilks ifrågasatta »yttrandefrihet«, kan ni inte skriva om föreningsrätten också?!).

I kommentarerna frågas också hur Lodenius anser att facklig kamp bör bedrivas, om man inte får använda stridsåtgärder, och det påpekas hur historielöst det är att tro att dagens fackliga rättigheter uppstått utan kamp.

På detta svarar Lodenius »oj vilka reaktioner detta väcker!«, tillägger (utan att svara på några av frågorna) att facket ska vara »stridbart« men att det inte ska använda sig av »utpressning« och att det ska följa »lagar och regler«. Hon menar också att »Utan arbetsköpare inga jobb. Hitta på jobb själva om ni har lust, bli egna företagare« (vilket faktiskt bara en raljerar över senare i kommentarerna!).

På detta följer en rad kommentarer som åter igen förklarar Ls rena faktafel (hon påstår bl.a. att de avskedade inte kan återanställas eftersom de inte var anställda av Berns — som fifflade och använde sig av bemanningsföretag). Samma kommenterare pekar också på Ls guilt by association-teknik och menar att »[m]affian är entreprenörer… Vi är emot dem också«.

I den fortsatta diskussionen påpekas även:

• att det är absurt att förespråka ett stridbart fack utan stridsåtgärder
• att det inte är en hållbar lösning att bli egen företagare (och igen)
• att Hotell- och resturangsyndikatet inte bryter mot några lagar
• att L. luktar lite mer än lovligt höger (och igen, och igen)

Detta bemöter L. med att hävda:

• att SAC/HRS »hotar med vite på nästan en miljon kronor«
• att SAC/HRS vill att Berns ska sparka fast anställda för att ta in de sparkade (d.v.s. ett accepterande av Berns uppgifter om plötslig »arbetsbrist« som skäl för avskedandet)
• att vi som debatterar mot henne hävdar att »inga bemanningsföretag får förekomma«, och att det vore synd, eftersom de »ger jobb åt många som har svårt att ta sig in i på arbetsmarknaden«, och att de kan användas för att ta in mer personal vid produktionstoppar
• att det dyker upp »besserwissrar« »varje gång man kritiserar vänstern«

redundans svarar med att påpeka att:

• det inte alls är klart att bemanningsföretagen skapar nya jobb, och att de i själva verket växer på bekostnad av trygga anställningar
• de flesta som anställs från bemanningsföretag inte används för att tackla produktionstoppar, utan används inom branscher där produktionen inte varierar så mycket
• att Berns faktiskt försöker kringgå lagar runt anställningstrygghet, och att det faktiskt får konsekvenser
• att den svenska modellen bygger på en ömsesidig respekt, som arbetsköparna nu  har börjat släppa

L. svarar med att:

• hävda att »man kan ha olika åsikter om bemanningsföretag« och referera till sina böcker i ämnet
• mena att det inte betyder att man har rätt att »använda vilka metoder som helst mot ett företag som använt sig av bemanningsföretag« och att det inte är »direkt kriminellt« att använda bemanningsföretag
• fortsätta med att mena att om det vore kriminellt att använda bemanningsföretag så skulle det vara polisens sak att hantera frågan
• insinuera att »en del av er« tycker att man ska »bryta mot lagar generellt bara för att det är något man inte gillar«. Ingen har ens diskuterat att bryta mot lagen, förutom hon, som hävdar att Berns-blockaden är olaglig.

I de påföljande kommentarerna påpekas:

• att arbetsmarknaden inte är ett polisiärt fält
• att AD inte har tagit beslut i frågan, och att det därför inte är olagligt, eller kan likställas med »maffiametoder« (och att det inte handlar om att man »känner« för att bryta mot lagen, och igen, och igen, och igen)
• att L. faktiskt för en borgerlig retorik och rapporterar extremt selektivt (och igen, och igen)
• att Berns inte polisanmält någon, och att det inte bara handlar om »något man inte gillar« (och igen)
• att det där med arbetsbrist bara är bull, och att det inte är »vite« utan utköpande det handlar om

L. svarar åter igen:

• att de som svarar »tar sig brösttoner« trots att de inte »vet vad de pratar om« (projicering, någon?)
• att man får ta till stridsåtgärder men att det finns »regler« för hur
• att blockadvakterna har »utpressat«, »trakasserat«, »hotat« o.s.v.
• att »den svenska modellen bygger på dialog« och att »få« av oss är intresserade av det (visserligen korrekt)

I kommentarerna:

• att Berns bröt dialogen innan SAC [!] varslade om stridsåtgärder (och igen)
• »tills dess att AD meddelat om SACs stridsåtgärder bör ses som otillåtna borde du ta det lilla lugna med att döma ut fackligt aktiva som brottslingar« (och igen och igen)
• att det är vanlig praxis hos fack att erbjuda sig att köpa ut arbetare
• att det inte är en utarbetad strategi att trakassera besökare och att denna retorik påminner om Federleys (och igen och igen och igen) — »hot och trakasserier« är tydligen detsamma som att dela ut flygblad
• att L. argumenterar värdelöst för sin position och inte verkar vilja precisera

L. avslutar med att skriva att det »inte är en debatt« längre, utan mest »aggressiva utfall« och stänger kommentarerna. I inlägget lägger hon bl.a. till att

[…] jag rekommenderar er andra att gå in och läsa de kommentarer som jag lagt ut hittills, de är ett utmärkt exempel på tonläget inom vissa delar av extremvänstern och det torde väl vara uppenbart för de flesta att det finns starkt antidemokratiska drag i en del av det som skrivs.

Uppenbarligen är det »starkt antidemokratiskt« att kräva sammanhängande resonemang, konsekvens och faktisk förankring i verkligheten, och att försvara föreningsrätten och rätten att inte bli avskedad hipp som happ. Fascinerande. Upp är ner och svart är vitt.

Anna-Lena Lodenius, känd bl.a. för ett intensivt hat mot den utomparlamentariska vänstern, har nu skrivit ett insinuant blogginlägg om den fackliga konflikten på Berns. Här tänkte jag skriva om den påföljande diskussionen, snarare än vad som stod i inlägget. För den som är intresserad av det rekommenderar jag Salkas inlägg om saken. I de kommentarer ...